Inskrivning eller...??

Klockan 10.00 skulle vi vara på avd 323 för inskrivning.
Halv elva kom den kvinnliga kardiologen som skulle ta hand om oss och talade om att det var fullt på IVA och att det inte skulle bli någon operation för Elliot imorgon.
Vad säger man??!! I ett år har vi väntat på operation, inte sett fram emot men ändå väntat. Vi måste ta oss igenom den, han klarar sig inte utan operationen och vetskapen om det är enormt påfrestande.

Nu stod vi där, vi hade peppat oss själva, peppat varandra, peppat barnen och nu får vi beskedet om att vi får åka hem igen. All kraft vi samlat ihop för att ta oss igenom det här bara försvann. Vad händer nu???

Först ville dom göra en ny bedömning av hjärtat och diskutera med kirurgerna som sedan skulle avgöra hur angeläget dom tyckte det var med operation.
Vi fick vänta några timmar innan vi kom på ultraljud men sen gick det smidigt. Allt såg bra ut med Elliot men troligtvis kunde vi räkna med operation i slutet av sommaren.

Det var ju olyckligt att vi hade fått avboka den planerade Cypernresan för att Elliot skulle opereras och så blev det inget. Inte för att resan spelar någon som helst roll för oss vuxna men grabbarna har haft stora förväntningar först på resan, sen på detta. Trots all oro så ser dom alltid fram emot att åka till DSBUS. Elliots hälsa måste ju komma först, dom förstår ju det, men ändå...

Grabbarna, farmor och farfar skulle komma ner med killarna till lunch så att dagen inte skulle bli så lång för dem. Nu hann vi ringa och stoppa dem innan dom åkt hemifrån. När vi åkte hem stannade vi på Toys´r´us och köpte en överraskning till dom, varsin radiostyrd bil. Det gjorde dagen lite lättare men lekterapin hade ju varit roligare...

Nu kan vi bara vänta på nya besked från Göteborg, nästa operation att planera in kanske blir en fotoperation.