måndag 29 mars 2010

Storprinsens fina dikt

Imorgon är det begravning.

Storprinsen har skrivit en dikt till Patrik

Vår kärlek till dig är väldigt stor
mycket större än du någonsin tror
Vi blev ledsna när du försvann

men lättade att du funnit din vila
Vi kommer att sakna dig mycket
och kommer dig aldrig glömma

Han ska nog läsa den i kyrkan, han har inte riktigt bestämt sig ännu, han vill ju inte att jag ska börja gråta. Älskade underbara unge......

fredag 19 mars 2010

TACK!

Tack för allt stöd och alla fina ord som vi fått på bloggen, facebook och mailen.
Veckan som gått har varit underlig och Patrik har lämnat ett stort tomrum i våra liv.
Jag ska uppdatera er på allt som händer kring Elliot snart, men först ska vi ta en ledig helg och vila ut lite.

måndag 15 mars 2010

Det som inte fick hända...

På kvällen söndagen den 7 mars hände det som inte fick hända.

Vi fick ett telefonsamtal från sjukhuset med beskedet att min bror hade somnat in. Vi har fortfarande inte fått något besked om vad som hände men allting gick väldigt, väldigt fort.



Älskade Patrik, vi saknar dig så oerhört mycket. Nu är din kamp äntligen över. Du finns alltid med oss i våra hjärtan.

måndag 8 mars 2010

Suck...

Vi är kvar hemma. Efter en natt med feber och snuva så blev det till att ställa in operationen. Nu jobbar vi på att kurera oss igen.

söndag 7 mars 2010

Rapport

Vid 24-tiden inatt hade det fortfarande inte hänt något hos min bror. Som vanligt fick personalen åka hem och lämna honom ensam i en sjukhuskorridor på akutmottagningen. När jag ringde och pratade med sköterskan så hade dom ingen aning om att han behövde ha personal hos sig hela tiden. Jag tror inte att sköterskan ljög för mig men jag är övertygad att dom gör en annorlunda bedömning för att han är utvecklingsstörd. Oavsett vad boendepersonalen säger, hur många gånger jag ringer eller hur många läkarintyg vi ordnar som rekommenderar att han ska ha känd personal med sig så är det lätt att avfärda med att det är en kostnadsfråga.
Den enda informationen som jag kunde få var att han skulle flyttas till vårt hemsjukhus så fort det blev en ledig ambulanstransport. Visst är det sjukt att vi måste åka till grannstaden för att träffa en akutläkare och sedan måste vi ändå åka tillbaka till "vårt" sjukhus för inskrivning, men det är säkert någon smart som räknat på ekonomin kring detta. Det ohumana i hela situationen vill jag inte ens kommentera.

Idag på morgonen så så hade han iallafall fått ett rum på "vårt" sjukhus och någon gång under natten så har han varit på en lungröntgen. Flertalet prover har tagits men som vanligt har de inte hittat någon förklaring till hans försämring. Nu har han en personal hos sig men det kan ändras när som helst eftersom diskussionen om kostnaden inte kommit upp ännu.
Han verkade något piggare nu men det brukar han bli när han får ha personalen hos sig, och i takt med att han blir piggare så vill han naturligtvis dra ur nålen också.

Och Elliot? Jo tack, han är snorig och fin. Vi får väl se vad dom säger imorgon om att söva honom...

lördag 6 mars 2010

Dags igen...

De där obehagliga telefonsamtalen som har kommit från min brors boende med jämna mellanrum har börjat komma allt tätare nu. Och idag var det dags igen.
Nu är det mer än fyra timmar sedan ambulansen åkte och jag sitter som klistrad vid telefonen för att få något besked om läget och vad som kommer att hända. Jag är så oerhört tacksam att han alltid har personal med sig när han åker in till sjukhuset.

Vår mamma var sängliggande i sex år innan hon gick bort och under de sista åren så åkte vi ambulans så ofta att vi lärde känna ambulansförarna och personalen på akuten riktigt bra. Personalen på mammas boende var alltid noga med att jag skulle få vara dotter och inte bli hennes vårdare. Skulle hon tvättas och klä på sig så fick jag snällt lämna rummet. Men så fort vi låg på sjukhus så fick jag vara hennes vårdare. Det var en konstig situation att hamna i som tonåring.

Flera i personalen hos min bror har jobbat där sedan jag var liten och jag vet att de inte vill lägga allt ansvar på mig när han blir sjuk. Jag har alltid fått vara "bara" lillasyster men jag önskar att jag hade kunnat vara närvarande så mycket mer än vad jag har möjlighet till. Men så länge personalen sitter hos honom så är jag lugn fast det dåliga samvetet gnager i hjärtat.

Kan dom inte ringa snart!!!

fredag 5 mars 2010

Fisk, fisk, fisk

Medans vi satt här och diskuterade vad vi skulle laga för fredagsmysmiddag så ringde det på dörren. Det var Fiskbilen.se som hälsade på och kvällen var räddad. Vi köpte en låda med 2,5 kilo av lax, hälleflundra och torskrygg så nu har proppat frysen full med 7,5 kg fisk.
Ägg köper vi ofta från en gård som ligger i närheten och vi har länge pratat om att köpa vårt kött ifrån Gröna Gårdar istället för att handla vid nersatt pris och äta med dåligt samvete för man vet att djuren haft ett heltaskigt liv. Sist vi köpte lövbiff och packade upp den hemma så såg vi att bitarna var stora som dasslock. På förpackningen stod det att köttet var Irländskt och vi kan ju bara gissa men förmodligen var det Belgian Blue med tanke på storleken.

Nä, nu är det dags att bli en bättre och medvetnare konsument! Ni kan väl kolla in här i bland och kontrollera så jag inte slarvar!! När jag blev blodgivare och köpte miljöbil så lovade jag mig själv att jag skulle bli en lite bättre människa, bli lite mer miljövänlig och ta ett större ansvar som konsument. Nu har jag skrivit det på nätet också så nu blir det förhoppningsvis lite svårare att slarva =)

Håller andan...

Vi vågar knappt uttala ordet magsjuka här. I skolan fick två barn gå hem i onsdags efter att ha kräkts. Vi hör hur grannar har blivit däckade och hur denna hemska åkomma sprids som en löpeld i grannskapet. Igår höll vi killarna hemma från skolan för att minimera risken lite men idag har Storprinsen nationella prov så vi kunde inte låta honom stanna hemma. Vi kan bara hålla tummarna.
Brorsorna brukar alltid vilja vara med på sjukhuset när Elliot opereras men nu när de nationella proven kör igång så blir det svårt att pussla ihop alla scheman. Men vi får se, jag tänker låta killarnas önskemål komma före lärarnas - vill dom vara med så är det klart att dom ska vara det!!!

tisdag 2 mars 2010

Snart dax

På tisdag blir det operation! Hela måndagen är vigd åt inskrivning, röntgen och narkossamtal sen hoppas vi att vi får nattpermis så vi kan åka hem och sova. Trots att vi gjort det här så många gånger nu så blir det inte lättare på något sätt. Obehagskänslan växer i magen för varje dag som går. Det är iallafall skönt att Elliot inte vet vad som är på gång.