måndag 24 maj 2010

Dags igen

Imorgon 07,45 så bär det av till operation för sövning och omgipsning, men först ska Lillprinsen få lite lugnande. Jag pratade med sköterskan över telefonen ikväll och hon mindes tydligt Elliot - "den lille killen som inte ville vara kvar".

Nu ska vi krypa ner i sängen för klockan kommer ringa vid halv 5 imorgon, och det blir ännu en lång dag på sjukhus.

lördag 22 maj 2010

Pingstafton

Idag är det Pingstafton! Något vi blev pinsamt informerade om idag när vi stod utanför soptippen med en fullpackad bil. Det var bara att vända och åka hem igen.

Så nu alla goda vänner så har vi startat grillen, öppnat bag in boxen och bjudit hem lite gäster.

En riktigt trevlig pingst önskar Elliot med familj!!

En vilja av stål

Efter Elliots operation frågade vi ortopeden om han fick lov att stå på foten,
"det är ingen fara, dom här gipsen kommer han inte att vlija gå på" var svaret vi fick.
Problemet är bara att ingen hade frågat Elliot i den frågan, jo han vill absolut gå på gipsen, men frågan kvarstår fortfarande, bör han göra det???
Tur att vi ska till Göteborg på tisdag.


Runda gips och opererade fötter hindrar inte denna lilla stålkillen

tisdag 18 maj 2010

Härliga Grötö


Förväntansfulla killar väntar på färjan


Grötö är ett paradis för barnen att springa och leka på.
Stugorna är jättefina och maten är suverän, det känns som vi åt varannan timma hela helgen.


Team Freja och Team Agnes kämpar med 5 kampen.
Elliot föredrog att spela rullstolsminigolf.


Killarna träffade många nya och gamla vänner.
Här håller Storprinsen lektion för de yngre barnen.


Det blev mycket bus under helgen.
Barnen slog papporna i fotboll i år igen, matchen slutade 15-14.


När det var dags att åka hem körde Elliot transporten ner till färjan.
Det blev många kramar och sorgliga avsked innan vi fick in alla barn i bilen.
Hej då Grötö! Hoppas vi ses nästa år igen!!

fredag 14 maj 2010

Grötö - here we come!!!

Väskorna är packade och alla är laddade. Vi ska bara göra ett stopp i stan för att köpa lördagsgodis ( och vin ). Vi ska åka med en tidigare färja eftersom vi är så många i år att det inte går att få plats på en tur.
Och trots alla regniga väderprognoser så skiner solen på oss idag, hoppas bara den följer med oss hela vägen till Grötö!!!

onsdag 12 maj 2010

Klumpfot (!)



Dagis lyckades hitta ett par lånebyxor som gick att dra över gipsen så dom har vi lånat med oss hem nu. När de gick ut och lekte så tog dom på Elliot ett par JÄTTESTORA termobyxor som täckte fötterna och lite till. Det är helt otroligt att han inte klagar!! Han finner sig i det mesta, Lillprinsen.

Shortsväder önskas!!!

Det är en underdrift att säga att vi har klädproblem här! Vi får helt enkelt inte på Elliot byxor...

Vi har klippt av muddar och sprättat sömmar på joggingbyxor men gipsen är ändå förstora.
Ett par joggingbyxor har vi lyckats pressa över gipsen och på något sätt fick farmor på honom ett par vida jeansshorts igår men vi var på gränsen att hämta saxen när vi skulle ta av dom igen.

Idag lämnade jag honom på dagis i ett par gigantiska joggingshorts, det är tur att personalen har humor för han såg inte klok ut stackarn.

Strumpor ska vi inte prata om, en mössa på varje fot är det som gäller om det blir kallt (!)

Vore tacksam om värmen kom nu så vi kan ha shorts resten av gipstiden för det här fungerar inte något vidare.....

söndag 9 maj 2010

Dagisdags

Helgen har passerat i raketfart. Alla vill hälsa på Elliot och fråga om den senaste operationen och han älskar uppmärksamheten.

Vi har slutat helt med smärtstillande nu och han verkar helt oberörd av gipsen. Humöret har blivit mycket bättre men rastlösheten finns kvar. Det händer för lite här hemma, han vill ha högre tempo.
Varje gång vi åker iväg med bilen så blir han ledsen när vi kör förbi dagis. Han pratar om alla barnen ( han tecknar första bokstaven i deras namn) och pekar på de blåa gipsen som han ska visa för dem. Han saknar verkligen sina kompisar men imorgon är det äntligen dags, då ska han få gå till dagis igen.

torsdag 6 maj 2010

Hemgång

Efter samtal med vår ortoped så kom vi fram till att blir omgipsning om tre veckor men då kommer det att ske under narkos. De sista gipsningarna har Elliot varit hysterisk när gipssågen kommit fram. Vi har stort förtroende för vår ortoped och efter 3 år, med 4 operationer, ca 35 gipsningar och minst 10 kontroller så känner vi att hon lyssnar på vad vi har att säga också.

Eftersom Elliot har en vana att krossa sina kalkgips så bad vi om lite plastförstärkning innan vi åkte hem. Det blev blåa gips den här gången och Elliot var nöjd med det, bara han fick åka därifrån. Med alla intyg och mediciner i handen skyndade vi oss ut från avdelningen. Jag skulle tro att de tyckte att det var lika skönt att bli av med oss som vi tyckte det vara att få åka därifrån.

Nu har den skrikiga, bestämda lilla mannen åkt hem och lugnet har åter lagt sig på avdelningen.

Prickar, klåda och hemlängtan

På onsdagkvällen började Elliot bli prickig på benen och i nacken. Det är inte första gången han blir prickig efter att ha tvättats i bakteriedödande medel men nu såg det ut som små blåsor och sköterskan kallade genast dit en läkare. Jag hoppades att vattenkoppmardrömmen på IVA för två år sedan inte skulle upprepa sig men läkaren bedömde det som om en allergisk reaktion på antibiotikan även fast hon inte var helt övertygad själv.

Antibiotikan togs bort men det dröjde inte länge förrän Elliot började klia sig helt hysteriskt i knävecken. Efter lite kortisonsalva och en kvällsdos morfin så somnade vi till slut. Vi fick sova ända till tolv innan klådan tog över igen. Kvällssköterskan hade sagt att det skulle finnas klådstillande Tavegyl att ta intravenöst om det skulle behövas under natten men nattsköterskorna bedömde Elliot som för liten och propsade på att tvinga i honom en stor dos oralt istället.

Natten blev inte rolig...
Efter timmar av oro, gråt och kli så bestämde sig Elliot kl 4 för att nu får det vara nog - han vill åka hem! Stackars våra rumskamrater... Jag kämpade så gott jag kunde för att hålla Elliot lugn men nu var han skitförbannad. Klockan 6 så började vi vandra runt med rullstolen i korridoren och halv 7 så hade han parkerat vid hissarna och vägrade att gå in på avdelningen igen. Så fort vi styrde rullstolen åt fel håll så blev han som tokig.
Sköterskorna och läkaren var helt överens om att Elliot inte längre hade ont utan han hade helt enkelt hemlängtan och skulle börja äta och bli glad igen om han fick komma hem. Jag hoppas verkligen att de har rätt för jag har aldrig sett Elliot så här arg tidigare.

onsdag 5 maj 2010

Surkart

Igår var Elliot på ett strålande humör, det är mer än vad man kan säga idag. Han tror INGEN om gott längre. Pappa, farmor, morfar och morfars fru har varit här men inga paket eller glassar i världen kan få honom på gott humör igen. Tyvärr så förstår jag honom fullständigt, världen är grym just nu, man kan inte lita på någon.

Smärtan är ganska jobbig för honom. Narkosläkaren bedömde att en blockad i knävecken skulle vara bättre än ryggbedövning under operationen. Blockaden fungerade kanonbra men på kvällen när smärtan började komma så blev det tuffare. Natten blev inte så stillsam för våra 4 rumskompisar när smärtan åkte berg-och dalbana för Elliot. Det är skönt att slippa morfinpump och kateter men vi har haft lite svårt att hitta bedövning som fungerar 100 procentigt.

Nu har Lillprinsen fått en musikkudde och har precis somnat. Samma ögonblick som vi drog för skynket för att lägga oss så kommer clownerna instörtande i rummet. Tur att Elliot har storebröder och är van att sova i fullt oväsen. Själv är jag oerhört tacksam att vi hann dra för skynket för clowner är det värsta jag vet.

tisdag 4 maj 2010

Klar

5 timmar efter att vi lämnat Lillprinsen på operation så ringde uppvaket och sa att vi kunde komma. Vi hann knappt komma in i rummet innan Elliot vaknade till. Han hade kruppliknande hosta och jätteont i halsen från intuberingen så de smärtstillande medicinerna fick ökas upp direkt. Jag hann prata som hastigast med ortopeden innan vi åkte ner på avdelningen och hon verkade mycket nöjd med resultatet. Hon hade öppnat ganska mycket i fötterna och vi har blivit förvarnade om att det kan komma att blöda mycket. Elliots fötter är helt enorma och hon kallar gipsen för elefantgips. Nu ligger han och vilar med fötterna i högläge och en fläkt som ska torka gipsen brevid sängen, det känns som vi börjar närma oss tropiskt klimat i rummet.


07.00 lyckligt ovetande om vad som skall ske



Kasslermössa.
Även fast han sövdes med mask så hade de problem att sätta nål så till slut blev det en i huvudet - som vanligt.



Elefantgips (!) 1 kilo vadd gick åt för att få till de här gipsen.

måndag 3 maj 2010

Inskrivningen klar

Medans jag varit i skolan och försökt att strukturera upp veckan så har Elliot varit i Göteborg på inskrivning med pappa och farfar. Vi har fått permis i natt men under kvällen så ska vi hinna med att packa och göra två duschar av Elliot. Imorgon ska han göra den tredje duschen och vi ska infinna oss på avd 327 :an kl 07,00. Vi behöver alltså ställa klockan på 04,00 och köra brorsorna till farmor och farfar redan ikväll för att vi ska hinna allt.

Det verkar bli en ganska omfattande operation på fötterna ändå, vi skulle beräkna 1,5-2 timmar per fot och räkna med att ligga kvar i Göteborg hela veckan. Elliot ska få ryggmärgsbedövning och av tidigare erfarenheter så vet vi att han brukar ha ganska ont när han vaknar.
Skit också!! Jag vill inte göra detta igen. Alla barnen känner att det är något på gång nu och trots att nerverna sitter på utsidan så försöker vi vuxna att bita ihop och låtsas att allt är som det ska.
Men det är det INTE!! Inget är som det ska!!! Varför ska Elliot behöva göra detta igen?? Nu måste det bli en ände på alla operationer!!!

Inte utan mina bröder...

Elliot är heltokig i sina bröder, och dom är heltokiga i honom! Storprinsen och Mellanprinsen har väldigt olika personligheter och Elliot vet precis hur han kan utnyttja dem och spela ut dem mot varandra. När han behöver hjälp med datorn eller vill att någon ska läsa för honom så är det Storprinsen som gäller men när det handlar om vilda lekar med fart och fläkt så gäller Mellanprinsen. För att få deras uppmärksamhet så tecknar han första bokstaven i deras namn och så skriker han tills någon kommer.

video

video

Kalvar på grönbete...

I strålande solsken firades Elliot och hans syssling med ett litet släktkalas ute i trädgården. Barnen var helt saliga över att kunna springa, hoppa och rulla i gräset igen. Dagen avslutades med en grillning hos småsysslingarna. Det är härligt att se hur mycket Elliot har utvecklats bara under den senaste veckan. Så länge han får ha sina höga vinterstövlar så går han så gott som obehindrat igen.