Avd 323 DSBUS

När Elliot var två veckor blev vi kallade till hjärtavdelningen på Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus. Där blev vi mötta i dörren av en sköterska som var helt underbar. Första frågan hon ställde var om vi tyckte det var jobbigt att komma dit. Det var allt som behövdes för att tårarna skulle börja spruta. Vid det här laget började vi bli vana att känslorna åkte berg-och-dalbana, och sköterskan var ännu mer van vid detta så vi kände genast att vi var i trygga händer.

Först tog man EKG och kollade syremättnaden på Elliot - allt såg jättebra ut. När det var dags för ultraljud såg man att aortan var högerställd. För Elliots skull spelade detta ingen roll, man kan tydligen leva med hela hjärtat på fel sida.

Innan vi fick åka hem ville kardiologen prata med oss inför den kommande operationen. Nu trodde han ju absolut inte att Elliot hade ett kromosomfel, MEN han tyckte vi skulle göra ett kromosomtest på honom. Det fanns en liten chans att immunförsvaret kunde vara nedsatt OM svaret var positivt. Men vi skulle inte oroa oss. Det provet kunde vi ta i Uddevalla för det var ju ingen brådska...
Vi frågade hur provet gjordes och allt som behövdes var ett vanligt blodprov. Vi tyckte inte det fanns anledning att vänta så innan vi åkte skulle man ta ett prov.Elliot var av annan åsikt, han släppte inte ifrån sig en droppe blod.

Två dagar senare gjordes ett nytt försök på barnmottagningen i Uddevalla. Först när en sköterska från labb kom fick vi samlat ihop tillräckligt med blod. Nu skulle vi få svar om ungefär två veckor.