För ett tag sedan var jag på en fotoutställning som handlade om att ha ett funktionshindrat syskon. Alla foton föreställde två personer, en som hade funktionshinder och en som inte hade funktionshinder. På en del foto satt någon i rullstol och man kunde tydligt se vem som var vem men på flera foton var funktionshindret osynligt.
Det var en mycket tänkvärd utställning.
Jag oroar mig ofta över hur Elliots liv kommer att bli.
Vilka funktionshinder kommer han att behöva kämpa med?
Kommer människor att placera honom i ett fack bara genom att titta på honom, eller kommer han ha osynliga funktionshinder så människor behandlar honom som om han är på en annan nivå än han faktiskt är?
Jag vet att det är dumt att spekulera i framtiden, vi försöker att ta en dag i taget men tankarna finns där hela tiden.
Jag önskar att dom gick att stänga av.
Fyf…n vad han är bra!
5 månader sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Åh... Jag känner precis likadant. Funderar ofta på hur Julias framtid kommer bli och främst nu skolan som närmar sig med stormsteg. Vill också bara stänga av tankarna och ta det som det kommer men DET GÅR INTE!!!
Hej Emma!
Vad kul att höra ifrån dig, det var jättelängesen! Maila mig gärna och berätta hur ni har det. Har ni anmält er till Ågrenska? Hoppas Julia mår bra.
Massa kramar!!!
Skicka en kommentar