10.05 somnade lillskrutten i mitt knä. Stegen från operationsrummet ut till hissarna känns oändliga. Hjärnan säger att det här är bra, Elliot behöver den här operationen och han kommer att kunna gå bättre när den är över, men hjärtat håller inte med. Hjärtat skriker åt mig att hämta tillbaka honom, att ta mitt älskade barn och bara springa härifrån...
Timmarna tills uppvaket ringer är oändliga!!!
Nu kommer tårarna igen.
På vägen tillbaka till Ronald stannade vi på apoteket så jag fick köpt nytt shampoo, balsam, duschcreme och hudcreme. Nu ska jag gå in i duschen och försöka slappna av och fräscha upp mig lite. Jag vill ju vara till min fördel när jag ska träffa min prins igen.
Fyf…n vad han är bra!
5 månader sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Usch usch!!! Inga roliga timmar!! Fick tillbaka känslan från Veras operation nu!! Håller tummarna för er/Elliot!!!
hoppas allt går bra, många kramar från Ola, Johannah och Ludde i Hällevadsholm
Skicka en kommentar