torsdag 29 januari 2009

Nyladdade batteri

Idag har vi haft en mycket bättre dag. Jag lämnade Elliot på dagis några timmar på förmiddagen och åkte iväg och handlade nya blommor. Jösses, jag minns inte när jag gick och handlade i lugn och ro senast.

När jag hämtade Lillprinsen från dagis hade jag återfått krafterna som jag förlorade igår. Elliot hade haft jättekul på dagis och personalen berättade att han gåtränat massor både ute och inne. Nu har han knatat på hela kvällen härhemma och det är tydligt att han också har fått lite ny energi. Det var tydligen inte bara jag som tyckte det var tufft att vara hemma och vila i fem dagar.
Och, NEJ erbjudandet om att byta bort honom står inte längre kvar ;)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tänk vad jobbiga de små härliga Guldklimparna kan vara, men så snart de sover är de förlåtna;-)

Hade själv en liknande dag igår, då de båda var ute till försäljning till lägstbjudande;-)

Önskar Er en härlig helg!!

Kramis!

Ludmilla sa...

Vilken tur att du ska behålla honom. Men annars kan du höra av dig till mig! : )

Anonym sa...

Vill bara berömma dig för det du gjort för din son. Har själv barn med 22q11 och pustar ut efter henens hjärtoperation innan det är dags för kaanpp på magen. Vissa dagar vill man bara bort och ladda batterierna som går på tomgång, för att orka ge sitt barn sin kärlek utan att ha all oro över sig. Man är så trött på ex. att hon ej kan äta och man har verkligen blivit härdad dessa sju månader. Ert citat med draken är mycket talande...)Vi kämpar på och hoppas ni får en skön vår och sommar att njuta av, då Elliot kan vara ute och klättra av sig=)
Ge er själva en stor eloge!!

Prinsmamman sa...

Duracellmamman; visst är det tur att det går över lika fort =) och vilken tur att våra barn inte bloggar ( ännu ), dom har säkert dagar då dom vill sälja oss också ;)

Ludmilla; jag ska ha dig i åtanke om erbjudandet återkommer ;)

Jennifer; TACK! Ibland känner man att bägaren bara rinner över och att ingen förstår den här förbaskade oron som 22q11- diagnosen, hjärtfelet och allt annat som spökar i huvudet ger.

Via bloggandet ( och sjukhusbesöken ) har jag kommit i kontakt med så många starka människor i liknande situation. Dessa vänskaper är ovärdeliga.

Jag minns hur slutkörda vi var efter hjärtoperationen men vi återhämtade oss - många erfarenheter rikare. För första gången känner jag att framtiden känns lite lättare, vi kommer inte ha några planerade operationer förrän nästa vår så nu ska Elliot få vara ifred lite =)

Jag hoppas att ni får ett jättebra år och att dottern får vara frisk.

Om du vill får du gärna maila mig på 3prinsar@gmail.com

Massa kramar