Imorgon är det dags, Elliot ska börja på dagis.
9.00 ska vi vara på avdelningen och träffa fröken som ska sköta inskolningen.
Elliot är nog redo för detta men för mig känns det inte lika självklart.
Känslorna är väldigt blandade.
Hur ska någon annan kunna ta hand om min lille prins? Kommer dom att förstå hur speciell och unik han är, kommer dom kunna ta hand om honom lika bra som vi kan?
Usch, inskolningar är hemska! Nu måste jag hitta styrka att klara detta, om några veckor kommer Elliot att ha en vardag på dagis. En vardag som jag inte kommer vara delaktig i på samma sätt som jag är nu.
Arton
1 år sedan
Inlägg
5 kommentarer:
Oj, redan dagiskille. Styrkekramar åt mamma så att hon klarar av att lämna över sin prins åt personalen. Av det du skrivit om dom verkar dom toppen, så det ska nog gå riktigt bra! kram
Tänk på att det oftast är värst för oss föräldrar! Han kommer säkert tycka att det är jätteroligt. Och det kommer gå bra!
Lycka till imorgon!
Kram kram
Oj e det redan dags..? Jag får hålla med Titti, det e ju värst för föräldrarna. Men eftersom Elliot har sina egna behov o du kan dom så e det klart att du e orolig. Men nu när jag skrev det jag skrev så insåg jag att alla barn har sina egna behov o Elliot ska nog fixa att framföra sina.. :-)
Om jag behöver barnvakt? E du galen.. Du VILL inte ha hand om dom en hel natt... Du lär ju inte sova nåt isåfall.. Men ni får väldigt gärna passa dom , så kan mamma gå ut o slå sina klackar i taket, ha ha ha.. När passar det er?
Jag känner så väl igen dina känslor, jag börja gråta av blotta tanken av att Edwin skulle vara på dagis utan mig (övergiven)....
Men nu är det ju så att på våra dagis är ju personalen van vid barn med extra behov och har extra resurser för att klara detta. Det är en enorm lättnad nu i efterhand när allt gått så bra. Jag känner att de finns fler som övar och tränar med Edwin, han utvecklas jättemycket och jag har kunnat släppa lite på alla krav jag haft på mig själv. Jag är så tacksam för dessa underbara pedagoger som tar så väl hand om mitt barn!! Han stortrivs och jag känner en enorm avlastning :).
Det kommer att gå hur bra som helst och du kommer tycka att det är jätteskönt jag lovar!
Många lycka till-kramar, Sofia
Vi är nog många mammor som var betydligt oroligare än våra barn. T.o.m. Truddes mamma i boken om Trudde är orolig innan han ska börja trolldagis. :-)
Skicka en kommentar