Flashback

Idag är det 1 år sedan denna hemska dagen, då Elliots hjärtoperation blev inställd- för första gången!
Tårarna rinner när jag läser igenom dom gamla inläggen och den obehagliga knuten i magen gör sig påmind igen. Då trodde jag aldrig att den här dagen skulle komma, dagen då jag kunde säga att " han opererades för ett år sedan". Men nu är den dagen snart här, och jag kan faktiskt prata om tiden för hans operation utan att det känns som om jag får syrebrist, elefanten som satt på mitt bröst finns inte längre kvar.

Det gör så ont att tänka på vad Elliot har fått gå igenom; en hjärtoperation, tre fotoperationer, en ljumskbråcksoperation och så sövningen för att göra magnetröntgen.
Vi ska inte glömma alla andra sjukhusvistelser, långa sjukperioder, 9 månader med gips, mm mm som han har fått utstå.

Men jäklar vilken underbar kille vi har idag!! Allt som han har gått igenom har gjort honom till den underbaraste unge jag någonsin träffat ( ja, jag är partisk men han är helt fantastisk! ). Han har en nyfikenhet, upptäckarlust och livsglädje som är helt enorm.
Han gnäller aldrig, även mellan febertopparna och kruppanfallen så finns den där busiga, charmiga killen där.

Och om 6 dagar så blir han 2 år, vår älskade goa Lillprins!