Kan man laga en trasig själ?

Förra veckan när jag, Elliot och storprinsen skulle hämta mellanprinsen hos farmor råkade vi ut för en obehaglig sak. När vi skulle parkera såg vi en kvinna som låg mitt i vägen. Jag svängde snabbt in till kanten och beordrade storprinsen att sitta kvar ( eftersom jag sett amerikanska filmer så tog jag ur nyckeln och låste bilen ifall det var en bluff ).

Jag försökte få kontakt med kvinnan men hon var helt utslagen. En annan mamma kom farandes och vi lyckades få kontakt med henne och fick lyft bort henne från vägen. Hon kunde uppge att hon druckit sprit och jag som hade kontakt med 112 i mobilen blev kopplad till polisen istället för ambulansen. Jag förklarade att kvinnans handleder var helt nysydda men telefonisten tyckte det var bättre polisen kom.

En halvtimma senare kom polisen, då var kvinnan borta (!).

När vi försökte prata med henne grät hon och sa bara "-Han är så stygg mot mig".
Vi hann bara att få upp henne på fötter innan "Han" kom och letade efter henne.
Vi försökte få henne att lugna sig och stanna hos oss men hon var livrädd för honom, "-Det blir bara värre om jag inte följer med".

Han började genast att skälla på henne. Trots att hon hade svårt att stå så vinkade hon försiktigt åt oss bakom ryggen när han släpade henne från platsen.

Jag kände mig sååå totalt hjälplös!
Det tog ytterliggare 20 minuter innan polisen kom men eftersom kvinnan lämnat platsen så kunde dom inget göra. Dom tog namn och husnummer där paret gått in men dom kunde inte göra mer än köra förbi och kontrollera att allt var lungt.

"-Det viktiga var ju att få bort henne från gatan men tack för att du bryr dig", sa polismannen innan dom åkte vidare.
Jo, jag bryr mig! Jag tänker på den stackars tjejen hela tiden, hon skriker ju efter hjälp!!!
Hon borde få proffisionell hjälp NU!! Två dagar tidigare hade hon skurit upp handlederna och hon antagligen bara hunnit komma ut från sjukhuset.
Det enda som gjorde mig ännu argare var att en gammal gubbe med en hund kom fram till mig efter att paret lämnat platsen.
"-Känner du henne?", frågade han.
"-Nej"
"-Dom super lika mycket båda två, det är jämt väsen hos dom!"
Blicken han fick av mig gjorde att han tog hunden och avlägsnade sig snabbt igen, jävla skvallergubbe! Han hade stått vid skogsbrynet och sett alltihop men inte rört en fena för att hjälpa henne.
"Tack för att du bryr dig!" Vart är Sverige på väg egentligen??!!

Storprinsen som sett och hört alltihop hade massa frågor om händelsen. "-Mamma, varför skär man sig?", "-Varför var hon sjuk?", "-Varför följde hon med honom när hon grät och inte ville?"


Hur förklarar man för en 10-åring att man kan vara trasig i själen och att livet kan gå så snett?