Surkart

Igår var Elliot på ett strålande humör, det är mer än vad man kan säga idag. Han tror INGEN om gott längre. Pappa, farmor, morfar och morfars fru har varit här men inga paket eller glassar i världen kan få honom på gott humör igen. Tyvärr så förstår jag honom fullständigt, världen är grym just nu, man kan inte lita på någon.

Smärtan är ganska jobbig för honom. Narkosläkaren bedömde att en blockad i knävecken skulle vara bättre än ryggbedövning under operationen. Blockaden fungerade kanonbra men på kvällen när smärtan började komma så blev det tuffare. Natten blev inte så stillsam för våra 4 rumskompisar när smärtan åkte berg-och dalbana för Elliot. Det är skönt att slippa morfinpump och kateter men vi har haft lite svårt att hitta bedövning som fungerar 100 procentigt.

Nu har Lillprinsen fått en musikkudde och har precis somnat. Samma ögonblick som vi drog för skynket för att lägga oss så kommer clownerna instörtande i rummet. Tur att Elliot har storebröder och är van att sova i fullt oväsen. Själv är jag oerhört tacksam att vi hann dra för skynket för clowner är det värsta jag vet.