Prickar, klåda och hemlängtan

På onsdagkvällen började Elliot bli prickig på benen och i nacken. Det är inte första gången han blir prickig efter att ha tvättats i bakteriedödande medel men nu såg det ut som små blåsor och sköterskan kallade genast dit en läkare. Jag hoppades att vattenkoppmardrömmen på IVA för två år sedan inte skulle upprepa sig men läkaren bedömde det som om en allergisk reaktion på antibiotikan även fast hon inte var helt övertygad själv.

Antibiotikan togs bort men det dröjde inte länge förrän Elliot började klia sig helt hysteriskt i knävecken. Efter lite kortisonsalva och en kvällsdos morfin så somnade vi till slut. Vi fick sova ända till tolv innan klådan tog över igen. Kvällssköterskan hade sagt att det skulle finnas klådstillande Tavegyl att ta intravenöst om det skulle behövas under natten men nattsköterskorna bedömde Elliot som för liten och propsade på att tvinga i honom en stor dos oralt istället.

Natten blev inte rolig...
Efter timmar av oro, gråt och kli så bestämde sig Elliot kl 4 för att nu får det vara nog - han vill åka hem! Stackars våra rumskamrater... Jag kämpade så gott jag kunde för att hålla Elliot lugn men nu var han skitförbannad. Klockan 6 så började vi vandra runt med rullstolen i korridoren och halv 7 så hade han parkerat vid hissarna och vägrade att gå in på avdelningen igen. Så fort vi styrde rullstolen åt fel håll så blev han som tokig.
Sköterskorna och läkaren var helt överens om att Elliot inte längre hade ont utan han hade helt enkelt hemlängtan och skulle börja äta och bli glad igen om han fick komma hem. Jag hoppas verkligen att de har rätt för jag har aldrig sett Elliot så här arg tidigare.