Ju mer jag tänker på Elliots gipsningar ju oroligare blir jag. Han kommer att bli fullkomligt skogstokig!! Det är krångligt att göra avgjutningar till nattskenorna och det var krångligt att gipsa hans ben redan när han var liten. Innan varje gipsning så fick vi ge honom en Alvedon eftersom ortopeden behövde tänja lite i fötterna och detta kunde göra ont. Vi fick vara flera som höll honom det var minst sagt en obehaglig upplevelse.
Hur vi tar oss igenom den situationen nu med en 2 år och 9 månader envis och stark kille kan jag inte ens drömma om. Jag har fått en otrevlig klump i magen som vägrar släppa. Hoppas att jag oroar mig i onödan, det har ju hänt förr.
För tillfället så springer en liten go och glad kille runt i huset och busar, lyckligt ovetande om att hans ben snart kommer att vara helgipsade under tre månader framöver.
Fyf…n vad han är bra!
5 månader sedan
1 kommentar:
Usch, jag förstår att du oroar dig! Vi får hoppas att tiden går extra fort när benen är gipsade och att det blir enklare än vad du tror.
Kram
Skicka en kommentar