Svacka

Ibland snubblar jag över mina gamla föräldratidningar som ligger och skräpar här hemma. Jag vet inte varför jag har sparat på dom och det är lika smärtsamt varje gång man börjar att läsa någon idiotisk artikel om "ditt barns utveckling".
Inte heller alla mail som regelbundet kommer ifrån Pampers och Libero har jag avbeställt ännu, men dom raderar jag lika fort som dom uppenbarar sig i mailboxen.

Det är svårt att läsa om olika utvecklingsstadier och framsteg som Elliot borde ha nått och borde passerat vid det här laget. Ibland får vi frågan hur vi märker av hans kromosomfel. Det gör vi inte! Vi märker inget alls som är avvikande med honom! Så länge vi inte ställer honom brevid ett jämngammalt barn vill säga, då märker vi.

Men vi umgås inte med jämngamla barn, vi läser inte artiklar om utvecklingsstadier och vi går inte till öppna förskolan, det gör för ont.
Vi går hellre till habliliteringen, där har Elliot sina egna utvecklingsskalor, där kan vi bada och leka med andra barn som inte heller följer med i Liberos statistik för 2-åringar. På habiliteringen ( läs Holland ) känner vi oss hemma, och Elliots utveckling tas emot med stående ovationer. Det enda utvecklingsstadiet som gäller för oss är Elliots "här och nu stadie".

Sedan Elliot föddes så har jag läst massor av artiklar, texter och bloggar, men en text har följt mig extra mycket. Jag syftar naturligtvis på Emily Pearl Kingsleys text "Välkommen till Holland". Den texten har följt som en röd tråd i vardagen sen den allra första gången jag läste den. Ibland så kommer det dagar när jag känner som om planet precis har landat i Holland, och ibland så kommer jag på mig själv med att prata om Holland som om det var 10 år sedan jag var där sist. Oavsett var i alla känslor som jag för tillfället befinner mig så finns alltid Holland med mig.

Kanske beror det på att semestern börjar närma sig sitt slut, kanske beror det på att nästa fotoperation närmar sig med raska steg eller kanske beror det på att vi har en kille med dåligt immunförsvar när media har skapat en hysteri om svininfluensan som kommer däcka hela landet. Jag vet faktiskt inte varför det känns så här, men dom närmaste dagarna har dom Holländska väderkvarnarna och tulpanerna varit långt, långt borta.