-"5 ml Kåvepenin 3 gånger dagligen, den smakar frukt, jättegod", sa kvinnan på apoteket.
Skeptisk efter tidigare erfarenheter tog jag emot flaskan med en suck, visst "jättegod", själv älskar jag senap, sill och sushi men Elliot har tyvärr inte samma åsikt.
Nu sitter jag här igen och har precis bytat Lillprinsens kläder och skurat köksgolvet efter den senaste tvångsmedicineringen.
Jag får i honom små små doser åt gången men det slutar ändå med att han kräks upp alltihop. Den lilla vätskan vi har trugat i honom kommer också upp.
När jag tvättar av oss det värsta i badrummet så frågar jag om han är arg på mamma nu.
Elliot tittar på mig, skakar på huvudet och svarar mig med ett leende, jag känner hur tårarna börjar komma.
Fyf…n vad han är bra!
5 månader sedan
Inlägg
4 kommentarer:
Stackars liten och stackars mamma som måste tvinga honom. Det är då vi är glada för knappen på magen, bara att skjutsa in medicinen utan några tårar. Fast jag om jag fick välja hade nog hellre en ätande frodig gosse utan knapp än en klen kille med knapp på magen.
Ja, jag kan ju inte klaga på hans aptit =) Men äckliga mediciner hade varit bra om man slapp tvinga i honom. Nu provar vi Bactrim istället och hoppas att den ska vara lika bra.
KRAM
Usch vad jobbigt!!
Vera får penicilin nu (Spektramox) och jag tror den smakar bra, den luktar sött och gott. Hon tar den gladeligen ur en medicinkopp och får en stor "mjölkmustasch" när hon druckit upp :-)
Kovipenin är en jävla skituppfinning, fick själ skura golvet och klä av mig helt å hållet nu.
Skicka en kommentar