Rapport

Vid 24-tiden inatt hade det fortfarande inte hänt något hos min bror. Som vanligt fick personalen åka hem och lämna honom ensam i en sjukhuskorridor på akutmottagningen. När jag ringde och pratade med sköterskan så hade dom ingen aning om att han behövde ha personal hos sig hela tiden. Jag tror inte att sköterskan ljög för mig men jag är övertygad att dom gör en annorlunda bedömning för att han är utvecklingsstörd. Oavsett vad boendepersonalen säger, hur många gånger jag ringer eller hur många läkarintyg vi ordnar som rekommenderar att han ska ha känd personal med sig så är det lätt att avfärda med att det är en kostnadsfråga.
Den enda informationen som jag kunde få var att han skulle flyttas till vårt hemsjukhus så fort det blev en ledig ambulanstransport. Visst är det sjukt att vi måste åka till grannstaden för att träffa en akutläkare och sedan måste vi ändå åka tillbaka till "vårt" sjukhus för inskrivning, men det är säkert någon smart som räknat på ekonomin kring detta. Det ohumana i hela situationen vill jag inte ens kommentera.

Idag på morgonen så så hade han iallafall fått ett rum på "vårt" sjukhus och någon gång under natten så har han varit på en lungröntgen. Flertalet prover har tagits men som vanligt har de inte hittat någon förklaring till hans försämring. Nu har han en personal hos sig men det kan ändras när som helst eftersom diskussionen om kostnaden inte kommit upp ännu.
Han verkade något piggare nu men det brukar han bli när han får ha personalen hos sig, och i takt med att han blir piggare så vill han naturligtvis dra ur nålen också.

Och Elliot? Jo tack, han är snorig och fin. Vi får väl se vad dom säger imorgon om att söva honom...