Igår började min man sin semester. Äntligen!!
För Elliots del stod det sjukgymnastik på schemat och när vi packade in i bilen tänkte jag på hur orättvist livet är mot Elliot. Han kan inte ta semester från sina diagnoser, träningen måste göras, semester eller inte.
När sjukgymnasten såg vilka framsteg han gjort sen sist tyckte hon att vi kunde fortsätta träna med honom hemma. Vi skall komma tillbaka först om en månad igen. Det stod antagligen skrivet i pannan på mig att vi behövde ha semester nu.
För Elliots del innebär det ståträning och lite övningar hemma 1-2 ggr om dagen men det är så nära ledigt vi kan komma.
Vi skall träffa en specialisttandläkare efter sommaren. För en tid sedan kallades vi till 1 års kontroll för Elliot. Jag försökte förklara att vi kommer se specialister både hemma och i Göteborg men dom tyckte att vi skulle komma ändå.
Dom tänderna han har hunnit få ser inte helt friska ut så det kunde ju knappast skada att gå dit.
Jag hade informerat via telefon att Elliot hade 22q11 och naturligtvis hoppades jag på att någon visste vad det innebar eller iallafall tog sig några minuter att ta reda på det.
Laddad till tusen med hjärtebarnsföreningens tandläkarinformation och socialstyrelsens info om 22q11 i handen knatade vi iväg.
Vi fick träffa en jätterar tandsköterska som inte hade en aning om vad jag pratade om. I 20 min tog hon anteckningar om Elliot och så konstaterade hon att emaljen på hans tänder var dålig,
resten fick vi nog ta upp med specialisttandvården sen.
Var det inte det jag försökte säga hela tiden.....!?!
Fyf…n vad han är bra!
5 månader sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar