Kramp i händerna

Elliot är väldigt noga med att få bekräftat att vi inte har missförstått honom när han vill någonting. Ibland blir det ett långt utlägg innan vi kommer till saken, han talar om att det inte är hästen, inte ankan, inte flodhästen, inte katten, det är GRISEN.
Eller; bilen är inte blå, inte röd, inte lila, inte gul, bilen är GRÖN.

Jag minns att de andra barnen var tjatiga i den här åldern men då hade jag aldrig kunnat ana hur tjatig en liten kille som inte kan prata kan vara =)
Släpper vi honom med blicken så vrålar han tills vi tittar igen och upprepar vad han teckar. I hans fall behöver vi ju inte bara lyssna på allt han har att säga, vi måste säga det för honom också. Prio 1 just nu ligger i att utveckla hans ordförråd för vi blir tokiga av att rabbla djur och färger hela dagarna, fast samtidigt så är vi ju sprickfärdiga av stolthet!! Han är såå duktig!