Ringde till kommunens LSS handläggare för att få någon klarhet i vad man kan göra åt min brors situation. Jag talade om vad läkaren hade föreslagit angående en personlig assistent.
Skrattande förklarar vederbörande för mig att "så fungerar det inte, läkare vet inte allt och bor man på ett boende så har man inte rätt till det".
Ett totalt meningslöst samtal som bara fick mig ännu mer på krigsstigen!
Efter ytterliggare ett samtal så får jag tag på numret till chefen för stödenheten som faktiskt visar sig vara en kvinna som inser att hon jobbar med människor, inte paragrafer. Hon lovade mig att reda ut med sjukhuset varför det blev som det blev och vi ska höras av igen för att se vilka möjligheter vi har att förhindra att det händer igen.
Jag vet att detta är lååångt ifrån över och att vi befinner oss i en återvändsgränd av paragrafer men för en kort stund så kändes det faktiskt som om det skulle kunna finnas lite ljus i slutet av tunneln...
Fyf…n vad han är bra!
5 månader sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Tänker på er :-/ Fan va jobbigt för din bror..
Det känns som om jag skulle va jobbig o för mycket om jag hörde av mig, ni verkar ha fullt upp..
OM ni vill o har tid så e det ett års kalas på lördag. Inga presenter behövs överhuvudtaget, jag har fått mer än tillräckligt av er!
Bara sällskap o äta onyttigt ;)
Stora kramen!
Gullet =)
Du är(nästan)aldrig jobbig ;)
Bror är hemma nu och jag mår bara bra. Jag har ju en konstig vana att ta ut min frustration över kommunen och försäkringskassan när jag mår dåligt ;)
Vi pratade faktiskt om att trollen fyller snart - jösses vad fort det gått!! Vi vill jättegärna träffa er. Jag hör av mig imorron, idag är jag i skolan hela dagen. Kram
Skicka en kommentar