På väg hem

Nu kom telefonsamtalet som sa att min bror ska få åka hem idag. Egentligen så är det blandade känslor inför hemgången eftersom sjukhuset alltid har så bråttom att bli av med honom.
När det gäller Elliot så tycker alltid jag att det är dags att åka hem ungefär ett dygn före läkarna tycker det. Då vill dom alltid behålla oss "en natt till för säkerhets skull". Det känns naturligtvis bra att man resonerar på det viset men när det kommer till min bror så har jag känslan om att det är helt andra prioriteringar som råder. Olustigt.

Vi har fortfarande inte fått några svar på vad som hänt mer än att krampanfallet skulle vara orsaken till att han blev så orkeslös. Magsår och infektion kommer att fortsätta behandlas men nu kommer han att få vara hemma i sin egen säng. Med sina egna trygga tjejer. Skönt!