Bloggtrött

Trots en lång, skön semester så har jag inte hittat lusten att ta tag i blogglivet igen.
Kanske är det positivt eftersom jag vanligtvis bloggar när något är jobbigt och jag inte mår riktigt bra. Bortsett från att majoriteten av familjen har halsfluss så är faktiskt allting riktigt bra nu. Vi har inga inplanerade operationer och Elliot kämpar på och går så gott han kan på sina knasiga små fötter. Skolorna har dragit igång på riktigt igen för mig och killarna och vi njuter av vardagsslitet. För en gång skull känns det som om vi har lite distans till alla sjukhusvistelser.

Elliot passade på att sluta med napp när vi var på husvagnssemester och nu har potträningen påbörjats. Ibland kommer det försök till att säga nya ord men oftast låter det som något helt annat än vad som är tänkt. Utvecklingen går sakta framåt och Elliot börjar att bli riktigt 3års -trotsig, precis som det ska vara.

Jag känner mig inte redo att sluta blogga ännu men "terapin" tar inte lika stor plats längre. Men jag ska försöka skärpa mig. Några inlägg i veckan ska jag allt hinna med, och till allaer som hört av sig, jag blir rörd över hur många fina människor det finns därute som bryr sig. Tack! Tack! Tack! Vi mår bra, det är bara en släng av bloggtrötthet som har drabbat mig...