Dom senaste dagarna med Elliot har varit SKITJOBBIGA.
Vi förstår inte varann alls. Frustrationen nästan ryker ur öronen på honom när vi inte fattar. Från morgon till kväll ger han ifrån sig enstaviga skrik och stundtals hänger han runt knät som en fotbojja. Vardagssysslorna blir jobbiga och humöret sjunker på alla inblandade.
Ibland lyckas vi distrahera honom, kittla, kasta honom i luften och för stunden göra så att han glömmer bort att han ville säga något. Han tecknar inte så mycket som han brukar utan nästan all kommunikation sker genom att han skriker eller puttar på oss.
Alla bilder vi har samlat på oss kastas mest omkring och språkproblemen blir mer tydliga för varje dag som går.
Flera gånger varje dag känner jag mig otillräcklig och tårarna bubblar upp av förtvivlan .
Jag vill inte ens tänka på hur stackars Elliot känner sig.
Fyf…n vad han är bra!
5 månader sedan
Inlägg
1 kommentar:
Åh jag känner med dig! :/Inte alls kul att inte förstå vad de små älsklingarna vill ibland. Man blir så ledsen o trött som förälder att inte förstå vad de försöker säga. Agnes har börjat bli riktigt arg nu när vi inte förstår henne och tillslut om hon försökt säga en sak massa gånger utan att vi förstått så börjar hon tjata efter nappen o då blir hon lugn. Men man vill ju hellre förstå än att hon blir tyst o tar nappen istället.
Usch det e ingen kul känsla alls...
Kram till er alla,kämpar!:)
Skicka en kommentar