Nervös!!

Imorgon börjar det, mitt nya liv som student!
Jag har försökt att förbereda mig på alla sätt jag kan men verkligheten är ju den att jag har inte pluggat på 17 år (!). Några småkurser på komvux mellan graviditeterna bara men dom krävde inte särskilt mycket engagemang, bara närvaro. Nu måste jag börja prestera!

På väggen i hallen hänger en kalender där allt som ska göras under veckan står skrivet. Alla i familjen har olika scheman; skola, dagis, fritids, fotboll, jobb, utflykter mm. Denna veckan har vi föräldramöte i skolan, familjedag på dagis, utvecklingssamtal, fotbollsträning, skolan ska på utflykt och matsäckar ska packas med, teckenkursen startar för killarna och taxiförbindelserna ska fungera och så dom vanliga läxorna och gympapåsarna förstås.
Jag brukar vara spindeln i nätet när det gäller planeringen men nu gäller det att delegera för att vardagen ska fungera. Släppa kontrollen lite och låta killarna ta mer ansvar.
Nä, det är kanske bästa att stanna hemma imorgon...

Coolt!!

Jag måste erkänna att jag är ganska bortskämd.
Jag har en man som tycker om att överraska mig med presenter. Ibland är det blommor, förra veckan var det ljuslyktor och idag fick jag en sådan här;




foto från coolstuff.se

En laptopcooler från Coolstuff.se =)
Eftersom det blir många timmar vid datorn och väldigt ofta med den i knät så tyckte maken att det var på tiden att jag fick en sån.

Hur ska jag toppa detta nu då?! ;)

Gummistövlar??

Nu börjar det lätta lite på dagis för Elliot. Han är inte lika noga med att jag ska stanna kvar en stund utan börjar springa runt och kolla läget när vi kommer. Det är fortfarande viktigt att vinka när jag åker men nu kan jag iallafall lämna honom utan den där klumpen i magen.

Ett problem som vi haft ett tag är gummistövlar.
Det finns inga ortopediska alternativ som passar honom. Tjocka fodrade vinterstövlar står ju emot vattnet ganska bra men det vill vi ju inte ta på honom nu.
Skor överhuvudtaget är ju ett problem, sandaler finns bruna, vi har haft 3 likadan nu. Tennisskor finns svarta eller vita och vi har provat båda nu. Vinterkängor finns bara ett alternativ.
Naturlitvis så finns det flera ortopediska skor att välja mellan men nu har ju Elliot storlek 19 på fötterna och det begränsar urvalet drastiskt.

Vi kan väl knappast vara ensamma om de här problemen?!?

Mera allergi på gång

Igår var det dags för kräftskiva igen. Det blir ganska många av dom vid den här tiden på året.
Vi packade in familjen i bilen och åkte hem till våra goda vänner som ställt till med ett stort kalas i sitt nya garage. Det var totalt 14 barn i olika åldrar som härjade och hade jättekul hela kvällen.

Vi märkte snart att Storprinsen började nysa mycket, men eftersom skolan har börjat så räknar vi ju med att förkylningarna ska börja komma. Efter en stund så blev han helt tät i näsan och efter ytterliggare en stund så svullnade ena ögat igen.
Det kändes som om vi återupplevde Mellanprinsens äventyr från förra sommaren.
Prinspappan och Mellanprinsen hade tagit sina allergimediciner innan vi åkte men som tur var så hade grannarna några tabletter som vi kunde få. Det lugnade ner sig ganska snart men det blev naturligtvis en väldigt otrevlig upplevelse för honom.

Nu blir det till att ringa vår sköterska på barnmottagningen igen och boka tid för ett nytt pricktest =(

Ny inskolning

Elliot har varit väldigt vaksam på dagis denna veckan. Det märks att det har gått sex hela veckor sedan vi gick på semester.
Varje morgon när jag lämnade Elliot i våras, så fanns det en 6-årig flicka som tog emot honom. Nu har hon börjat skolan och det är tydligt hur mycket han saknar henne. Jag hoppas att han hittar en ny "flickvän" snart.

Prioriterad

Att Elliot skulle räknas till dom prioriterade när det gäller influensavaccinet är väl kanske inte så konstigt. Men om vi har riktigt tur så kommer syskonen också att räknas dit.
Ännu finns ingen som kan svara riktigt på vad som kommer att gälla men visst känns det lite onödigt att bara vaccinera Elliot när bröderna går i skolan. Fast om man ska vara realistisk så är väl influensan här långt före vaccinet.
Mantrat för dagen nu verkar vara handsprit, handsprit, handsprit....

Immunförsvar?

Vi går i väntans tider igen. Denna gången är det immunförsvarstest som vi väntar svar på.

Elliot har tidigare fått det vanliga Pneumokockvaccinet men ett test visade att han inte hade byggt upp något immunförsvar som man ska göra. Istället fick han nästa spruta, Pneumo24, och det är detta som vi nu vill ha ett positivt svar ifrån. Men som vanligt blir det några veckors orolig väntan innan vi får besked.

Nytt hjälpmedel

Har hämtat ett nytt dataprogram på habiliteringen. Hoppas det kan hjälpa oss lite med kommunikationen.

En god bok

Äntligen börjar Elliot att göra lite olika ljud igen.
Han hade några veckor som han bara skrek åt oss men nu kommer det lite mjukare ljud ur honom igen. Han har återupptäckt tungan och vissa dagar så hänger den utanför munnen från tidigt till sent.

Dom läten som kommer ur honom brukar mest vara ööhhh, ehhh, uhh eller hårda ah. Star wars rösten som han hade i vintras har faktiskt blivit bättre men vi saknar alla dom mjuka vokalerna i språket. Fast det viktigaste är att han inte verkar lika frustrerad längre, han börjar intressera sig för ljud och ord igen och han har börjat att teckna lite igen.

Ooops!

Nu har det hänt igen!

Elliot går omkring och ser ut som en liten tant med skabb och jag har klippt mig i handen.

Finns det någon frisör som kan ge Dormicum ( lugnande ) så lovar jag att vi gör ett försök där nästa gång!

Tack alla vänner!!

Tack för allt stöd och alla snälla inlägg!
Jag vet att vi är många som brottas med dom här känslorna och ibland är det bara i bloggen man kan ventilera sin känslor utan att driva sin omgivning till vansinne.

Ena dagen så skålar jag och firar att jag kommit in på skolan och nästa dag förbannar jag allt som har med barnutveckling att göra samtidigt som jag googlar jorden runt inför kommande operation. Men ibland är livet som en berg-och-dalbana och veckans utmaning får väl bli att försöka hitta tillbaka till min lagom labila sinnesstämmning igen.

Svacka

Ibland snubblar jag över mina gamla föräldratidningar som ligger och skräpar här hemma. Jag vet inte varför jag har sparat på dom och det är lika smärtsamt varje gång man börjar att läsa någon idiotisk artikel om "ditt barns utveckling".
Inte heller alla mail som regelbundet kommer ifrån Pampers och Libero har jag avbeställt ännu, men dom raderar jag lika fort som dom uppenbarar sig i mailboxen.

Det är svårt att läsa om olika utvecklingsstadier och framsteg som Elliot borde ha nått och borde passerat vid det här laget. Ibland får vi frågan hur vi märker av hans kromosomfel. Det gör vi inte! Vi märker inget alls som är avvikande med honom! Så länge vi inte ställer honom brevid ett jämngammalt barn vill säga, då märker vi.

Men vi umgås inte med jämngamla barn, vi läser inte artiklar om utvecklingsstadier och vi går inte till öppna förskolan, det gör för ont.
Vi går hellre till habliliteringen, där har Elliot sina egna utvecklingsskalor, där kan vi bada och leka med andra barn som inte heller följer med i Liberos statistik för 2-åringar. På habiliteringen ( läs Holland ) känner vi oss hemma, och Elliots utveckling tas emot med stående ovationer. Det enda utvecklingsstadiet som gäller för oss är Elliots "här och nu stadie".

Sedan Elliot föddes så har jag läst massor av artiklar, texter och bloggar, men en text har följt mig extra mycket. Jag syftar naturligtvis på Emily Pearl Kingsleys text "Välkommen till Holland". Den texten har följt som en röd tråd i vardagen sen den allra första gången jag läste den. Ibland så kommer det dagar när jag känner som om planet precis har landat i Holland, och ibland så kommer jag på mig själv med att prata om Holland som om det var 10 år sedan jag var där sist. Oavsett var i alla känslor som jag för tillfället befinner mig så finns alltid Holland med mig.

Kanske beror det på att semestern börjar närma sig sitt slut, kanske beror det på att nästa fotoperation närmar sig med raska steg eller kanske beror det på att vi har en kille med dåligt immunförsvar när media har skapat en hysteri om svininfluensan som kommer däcka hela landet. Jag vet faktiskt inte varför det känns så här, men dom närmaste dagarna har dom Holländska väderkvarnarna och tulpanerna varit långt, långt borta.

Hopp om framtiden

Äntligen!!

Igår kväll loggade jag in på studera.se och hittade vackra, underbara nyheter.
Tidigt i våras lämnade jag in en ansökan om studieledigt från jobbet och skickade samtidigt en annan ansökan till högskolan. Jag har gått hela våren och sommaren och nästan hållt andan i väntan på ett besked.
Efter 12 år på jobbet blev jag nyligen varslad och läget började kännas ännu mer skarpt. Jag kallades till intervjuer och prov på skolan och blev placerad som 6 reserv efter första urvalet.

Idag andas jag lättare igen,. Nu behöver jag knappast fundera på vad jag ska göra dom närmaste tre åren, den 31 augusti så blir jag student. Jag kom in!!

Och när jag blir stor skall jag bli Socialpedagog!!!

Semester

Att vädret är halvtaskigt vecka 31 har vi fått uppleva för 3 året nu, men vi har ändå lyckats njuta maximalt av våra vistelser i Småland.
Huset vi bor i har 10 stycken sängar och tillsammans med farmor, farfar och kusiner så fyller vi huset och lever kollektivt under en veckas tid.

Vid Elliots första besök så krånglade gipsen och vi tillbringade flera av dagarna med sjukhusbesök men i år sprang han omkring och bara njöt.
Mellanprinsen har spenderat dagarna med fiske, bad och bärplockning och Storprinsen har plöjt igenom det outtömliga förrådet med serietidningar som finns i huset.
I värdhuset bor fyra stycken barn och det senaste tillskottet är en kille på ett år som Elliot har busat med. Så även om vädret inte alltid är på vår sida så finns det alltid något kul att hitta på.

Hemma!

Så var vi hemma igen...
Det är alltid skönt att komma hem till sin egen säng men det känns samtidigt vemodigt att resa när vi trivts så bra. Nu går tvättmaskinen på högvarv och en uppdatering på den gångna veckan kommer så fort tillfälle ges.